Jag ska lägga ner tid på det här inlägget.
men antagligen kommer det bli som alla dem andra, flummigt och mummligt. När man bara skriver för att skriva utan någon som helst menning med det. Är det inte ofattbart hur obegripliga vi människor
kan vara? Eller är det bara så att jag inte förstår, kan det vara så? Men whatever egentligen! För, för det mesta är jag riktigt glad och har mycket språng i benen. För det mesta pratar och skrattar jag. Och jag är verkligen ingen sådan som gråter på insidan för om jag är glad så är jag verkligen det. Inget jävla teaterspel eller trams här. Nejfyfan. and the last thing Jag ska bli 103 år och leva på kaffe & konjak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar